Ser du det vita, eller är du en sån där jävel som bara ser svart?

Hårt, brutalt men sant...

Jag håller på att bli kräkless på ALLA negativa människor.


På dessa som enbart ser en massa problem (erkänner jag är en av dem emellanåt) överallt.

Som efter högst 5 minuter börjar skvallra om andras olyckor.

Hur kommer det sig att vi inte vältrar oss i skvaller som är positivt.
Rykten om bröllop, graviditet och andra glädje ämnen försvinner lika fort som en fjärt utomhus.

Är du en av dem som börjar prata skit om personen som precis lämnat rummet?

Som pratar skit om ALLA runt dig?

Eller som säger: -Jag får egentligen inte berätta det här, men tissel, tassel, jo det är sant - säg det inte till någon.

Jag undrar vad som sägs när JAG lämnar rummet.

Vågar jag anförtro en hemlighet till någon som inte verkar kunna hålla hemligheter?

Ibland har jag sådan lust att berätta en "hemlighet" och se om den kommer ut.

Vilka jag kan lita på.

Sprid inte vidare ett skvaller innan det finns fakta på att det ÄR sant (fast då är det ju inte ett skvaller) , men om du absolut måste, understryk då att det är ett SKVALLER och att du inte vet om det är sant!!!

Eller är du den typen som dömmer människor runt om dig på engång.

Eller än värre skrävlar om vilken idiot den personen är trotts att du inte känner den.

Det gör mig förbannad, när det kastas skit på en person som jag tycker om.

Har jag bett om en åsikt?

Ber jag om den så lyssnar jag till din kritik.

Men snälla var inte så trång synta.

Mitt motto förr: tyck illa om personen i fråga tills den visar motsattsen (med glimten i ögat)

Nu har jag blivit äldre och förhoppningsvis förståndigare.

Jag dömer sällan, jag ger gärna en andra chans.

Jag blir besviken ibland.

Men tänk så många härliga människor jag missat om jag lyssnade på all skit jag hör.

Foto: http://www.mjmedia.se/

Ältas, gnälls, spottas å sparkas.

Hur orkar ni vara så negativ?

När jag hamnar i sånt sällskap, vill jag hålla för öronen dra ett djupt andetag och säga: "Snälla söta rara, lyssna på dig själv.

Kan du inte prata om något annat än negativa saker.

Jag orkar inte lyssna på skit snack."

Jag säger inte att jag är oskyldig, absolut inte.

Men jag vill inte vara en negativ gnäll kärring som pratar skit om allt å alla.

Jag tänker mer å mer på hur mycke skit som kommer ur människors munnar.

Och jag försöker reducera min skit.

Jag förstår inte, mår man inte negativt om man är så negativ?

Så....

Ta dig en funderare, vem är du?

Hur är du?

Klarar du av en HEL DAG utan att prata skit om någon, gnälla på någon om någon/något?

Du får tänka och tycka hur mycke du vill, bara jag slipper höra det.

Om du har kommit fram till att du nog är en sån människa, då har jag några frågor till dig.

• Skulle du vilja umgås med någon som är som du?
• Vad skulle du tycka om en personen som är så?
• Inte så bra va? För om det hade vart någon annan skulle den bli föremål för dina giftpilar.

Sluta nu med skvallrandet och skitkastningen.

Vem mår bättre av det?

Varför kan vi inte bara säga positiva saker till varann.

Testa det någon dag.

Tycker du bra om någon, säg det.

Tycker du någon är fin i håret, har fina kläder, är vacker eller är snäll... säg det.

Vad mycket bättre vi skulle må, om vi fick höra sånt istället för skit.

Visst det kan krävas mod, och det kan kännas pinsamt.

Jag har känt mig nöjd efter jag gjort det.

Jag har till och med berömt viltfrämmande människor.

Oavsett om det är bekanta, vänner eller främlingar så värmer ett snällt ord mer än vad många tror.

Ta till dig beröm, ge beröm och se vilken glädje du kan sprida.

Lycka till. =)

ANDAS, TÄNK EFTER, TÄNK LÅNGSAMT och PRATA SEN.