En sida ur min "svarta bok" från 2004

Sitter nu och bläddrar i mina dyster böcker.

Sidorna är fulla av smärta, sorg, skräck, frågor och lidande.

Jag inser hur bra jag mår nu förtiden, visst ramlar jag ner i en grop ibland.
Men jag faller inte i några diken eller ut för några stup.
Jag är stark.

"Sen jag trappade ner med min medecin har jag gått och blivit ännu galnare.
Jag är så elak i bland att jag skulle kunna bryta armen av den jag grälar med,
eller varför inte slå in näsbenet?

Den som ligger närmast tillhands för det är tyvärr Maria.
Hon är den jag är mest med nu.
Hon får stå ut med mycke skit.
Tack Maria för att du är så stark och har tålamod med mig.

Kristian ligger näst risigast till, men tur nog jobbar han kvällar nu.
Tack Kristian för att du finns och håller om mig när allt är så mörkt och kallt, du ger mig styrka.

Pappa, Mamma ni kan aldrig förstå hur mycket jag uppskattar att ni alltid finns där, natt som dag, i sorg, ilska och glädje.

Tack för att ni tar er tid när jag ringer mitt i nätterna och är hysterisk.

Pappa du är en ängel, som kommer till mig och nattvandrar, vilken tid det än är på dygnet, hur kallt det än är och hur tidigt du än ska upp!
Du försöker alltid jaga bort mina demoner.
Var vore jag utan dig?

Sara min lilla Sara, du kan nästan alltid få mig att dra på mungiporna, och jag vet, att om jag skulle behöva nån att ligga nära finns det alltid en plats i din säng.
Du har alltid tid för mig, Tack Sara.

Mina vänner, jag vet att ni alltid finns där i bakgrunden för mig, de ger mig en otrolig tröst.
Tack för att ni lyssnar fast jag ältar sama saker hela tiden.
Ni har änglars tålamod."

ANDAS, TÄNK EFTER, TÄNK LÅNGSAMT och PRATA SEN.