Hyllning till Mamma

Mitt tal till Mamma på hennes 50 års fest.

Hyllning till Mamma

"Tack för alla oroliga dagar och svåra tider som du hade under min uppväxt.

Aldrig lät du mig förstå hur besvärlig jag i själva verket var, jag fick leva i lycklig förvissning om din kärlek och din själv klara omsorg.

Hårt prövade nerver, sömlösa nätter, förstörda middagar, tillintetgjorda planer, gröna knän, trasiga möbler, till proppade avlopp, ned trampade rabatter, hovspår i gräsmattan.

Besvikelser och missöden stora som små följde mig.

Tack för att du förlät mig.

Tack för att du gav mig känslan att ett barn är viktigare än alla ägodelar som tänkas kan, oavsett hur uppskattade de är.

Det är märkligt, jag kan skratta och skvallra med min mamma i tilifon, men säger jag att något är på tok då finns hon plötsligt där i rummet hos mig.

Kanske är det hundra mil mellan oss, men nog känner jag den tröstande armen runt axlarna.

Det som först verkar ofattbart och omöjligt att klara, blir då till många små problem, som går att lösa.

Det är så roligt att du blir glad när jag har lyckats med något eller bara haft tur.

Men det är nästan ännu roligare att du fortfarande tycker jag är bäst i hela världen när allting går emot mig.

Jag vet att om jag stod på din tröskel mitt i natten, genomblöt med en väska i handen och inte kunde få fram ett ord för all gråt, skulle du säga: "Men älskade lilla vän, kom in och lägg dig här med oss"

Det känns bra att veta.

Tack för att du lyssnar så uppmärksamt även om det jag säger inte intresserar dig det minsta.

Du tog (tar) dig alltid tid mitt i vardagens stök och fick (får) mig att känna mig utvald.

Vad som än händer i livet vet jag att jag betyder något.

Tack vare Dig.

Tack för att du alltid varit intresserad men aldrig varit nyfiken.

För att du varit kärleksfull men aldrig kvävt mig med dina moderskänslor.

För att du rett ett bo åt mig, men släppt taget om mig när jag var redo att ge mig av.

Tack för att du har öppnat dessa dörrar för mig, men aldrig tvingat mig över tröskeln.

Från de ögonblick jag föddes har du behandlat mig som en unik varelse,

inte som en produkt av dig och Pappa.

Du har fått mig att förstå att jag kommit till världen för min egen skull,

inte för att du skulle ha någon att äga och skämma bort.

Du har alltid behandlat mig som en självständig individ.

Därför är det så lätt att älska dig!!!

/Linda"

ANDAS, TÄNK EFTER, TÄNK LÅNGSAMT och PRATA SEN.