Jag litar oftast inte på mig själv lika mycket som de runt mig gör.
Jag har dålig självkänsla eller självförtroende (jag kommer inte ihåg vilket) så i bland blir jag förvånad över hur mycket jag påverkar andras liv.
I mina tunga stunder kan jag inte förstå hur någon kan älska mig, och då tvivlar jag på att någon gör det.
Jag kommer med många ideér som jag verkligen tror på i det ögonblicket, men ifråga sätter någon min idé, backar jag på engång (detta gäller med människor som inte ingår i den närmaste familjen)
Jag klarar inte av att stå för den, även om jag fortsätter tro på den.
Frågar du mig om nått kan svaret ofta bli: "Jag vet inte"
Tillexempel:
Vart vill du äta?
Vilket håll ska vi åka höger vänster?
Vad vill du göra?
Eftersom även sånna små beslut ger mig ångest.
Min psykolog påstår att jag har tagit beslut som inte har vart så bra, och att jag då måste stå till svars för dem.
Därför tycker jag att det är enklast att lägga beslutet på någon annan så att jag slipper ta ansvar om det blir dåligt.
Fegt?
Ja kanske.
Jag älskar dej som vän Linda =) allt du säger är bra (nästan)jämt =) men man kan ju inte alltid tycka lika heller för hur skulle de se ut... Du är bra som den du är. kramar i massor
SvaraRadera