Idag har jag vart till sjukgymnasten.

Nu har jag vart till sjukgymnasten.
Hon klämde, tryckte, kände, böjde och bände =)

Och kom fram till att jag har en lång gänglig hals med stor rörlighet.
Tydligen inget man ska ha.
Spänningar på högra sidan, ingen nyhet. Som troligtvis uppstår på jobbet.
Och att jag kanske har skolios (eller hur de stavas) med andra ord en rygg som "slingrar" sig.
Fan.... de kollade ju läkarna på skolan, stod jag inte still tillräckligt länge så de kunde se?

Det märker vi när jag vart i väg och röntgat mig.

Gjorde övningar på plats som höll på att ta dö på mig.
Riktigt pinsamt, att ryggen blev fuktig på engång, det kanske betyder att jag min rygg inte är så tränad. =)

Så nu har jag fått en massa övningar, eller tre i vart fall =)








En av uppgifterna står på baksidan, orkade inte fota det.

Min sjukgymnast är kvinnlig, å det tycker jag om.

För hua va jag inte gillar att vara ensam i ett rum med karlar jag inte känner så bra.
Särskilt inte om de ska klämma, lyssna å ta på en.

Första gången jag gick till min massör för några år sen, fick mamma följa med och sitta där.
Även om jag vet att personerna i fråga är hur snäll som helst, kan jag känna obehag.


Om jag vet att en manlig läkare ska lyssna på mina lungar får jag ångest,
jag tycker det är SÅ obehagligt, otäckt.

Så svårt att beskriva känslan, pulsen ökar, blir på hel spänn, obehaget kryper fram.
Jag tror helt enkelt att personen ska utnyttja situationen.

Och om han skulle göra det, hur ska jag få han att sluta?
Om en karl kommer och taffsar på krogen blir det en FET SMÄLL!!!!

Men om en läkare, psykolog, polis, tandläkare, kontakt person på försäkringskassan eller arbetsförmedlingen gör ett närmande, hur sjutton skulle jag då avstyra det hela?

Skulle jag slå till personen, skrika, eller springa ut ur rummet och kasta anklagelser efter sig?
Hur skulle de då sluta, en man som har pondus, gott anseende och/eller bra rykte.
Ord mot ord.
:Hon missuppfattade hela situationen.
Eller : Nu läste du nog in mer än vad det var, lilla gumman.

Hur skulle jag då känna mig, vem skulle folk tro på?
Skulle jag då börja tvivla på mig själv och känna mig dum?
Hur kunde jag tro nått sånt?
Jag kan väl inte gå å tro att varje karl jag är i enrum med vill antasta mig.

Jag vågade inte bli aupair pga dessa tankar.
Jag skulle nog inte blitt det ändå, men det var dessa tankar som ploppa upp i skallen på mig då!

Skulle ALDRIG i hela mitt liv gå frivilligt till en manlig gynekolog.

Gruvar mig som bara den för röntgningen, tänk om det är en karl?
Jag vill INTE ta av min tröjan.
Det kanske är värt att ha huvudvärk, bara jag slipper det.

När jag skulle få en psykolog var jag skit skraj att det skulle bli en man.

För nått år sedan låg jag inne på psyk i Hudiksvall (resten kommer i en annan historia)
På nätterna var jag så rädd att det skulle komma in en manlig skötare och våldta mig.
För vem skulle tror på en störd tjej???
Det borde vara ett av de bättre ställena om man är våldtäktsman.
Det var vidrigt.
Ingen manlig skötare kom någonsin närheten av min säng =)

Nej, jag har ALDRIG blivit sexuellt utnyttjad.

Min psykolg säger att det är helt normalt att känna, tänka så,
att det är jätte många kvinnor som känner lika som jag.

Det känns ju inte bättre bara för att vi är fler som känner så.

Va gör det om 100 år när allting kommer kring??? =)

ANDAS, TÄNK EFTER, TÄNK LÅNGSAMT och PRATA SEN.