Jag är under kontroll nu

Jag tog i vartfall reda på tvätten... om man ska se på det positivt.

Min bättre hälft kom hem och fick städa upp mig.
Jag låg utspridd lite överallt runtom i huset.
Största delen av mig satt i köksbordet fortfarande med tårarna strömmandes ner för kinderna på gränsen till en ångestattack när han gjorde entré.

Varsamt plockade han upp mina delar, samlade ihop mig, torkade mina tårar, tröstade så gott han kunde.
Tack, Vad skulle jag göra utan dig?

Inga nr till psyk i Bollnäs...
Ut på nätet för att leta...
En ny stridström av tårar trillade ner på bordet.

Jag sa till Kristian mellan mina snyftningar: man hinner ju ta livet av sig innan man hittar de JÄVLA nr:et. (trots tårar, med ett litet leénde på min läpp)

Prova själv, se hur svårt det är att hitta.
Eller så är jag ingen stjärna på att hitta nr till psyk.


Tack goa, söta, vänliga vän som erbjöd dig att hjälpa mig, utan stress =)
Tack underbara, goa, omtänksamma du som erbjöd dig att underlätta för mig redan innan jag hamnade här.
Jag skulle ha väntat på dig.

Nu blir de sömntabletter och sängen.
Linda orkar inte mer idag....
I morgon är det en ny dag, med nya möjligheter.


ANDAS, TÄNK EFTER, TÄNK LÅNGSAMT och PRATA SEN.