Trodde nästan den var nerlagd... Bimbos historia nr 1

Min blogg alltså =)
Men som tur var fick jag komma in i den igen.

Hua, va mycke som hänt sen sist.

Vi ville ha en valp efter vår tös Bimbo så vi bestämde oss för att ta en kull på na.
Myyyyyyysigt värre, tänkte vi.
Jag lus läste allt som hade med valpning att göra, jag hittade en frisk och snygg hane.
Parningen var ett faktum. =)

Efter ca 3 veckor slutade Bimbo äta (de gjorde hon förra gången hon gick med valpar också).
En vecka senare började hon bli jätte orolig, låg inte långa minutrar sen bytte hon sov plats och så höll hon på hela natten.
De kändes inte rätt så jag skjutsade vovvarna till mina Föräldrar så de kunde ha koll på na.

Ringde vetrinär'n fick svaret att de inte var konstigt att hon var lite orolig och inte åt.
Det brukar vara så när de är valpar i magen.

Mamma ringer: - "Nu ligger hon bara 10 sec sen är hon uppe på. Hon lägger sig aldrig till ro."

Jag försökte nå min vetrinär igen, men fick inge svar.

Då ringde jag Falu djursjukhus.
Vi fick en tid samma dag, ultraljud.
De visade sig att hon var tom :(

Men varför i hela friden är hon då så dålig???

Uttorkad och hennes sänka var inte som den borde, så de lägger in henne och börjar med att ge henne dropp.
De frågar om vi vill göra en grundlig undersökning av henne.
Absolut ville vi det, allt som behövdes och mer därtill...

Hennes hälsotillstånd var inte bra, så de bestämde att hon skulle stanna tills vidare. (Tisdag 15 Feb)
Den tanken hade inte ens slagit mig, att de skulle vilja behålla henne.
Känslan av att gå därifrån med ett tomt koppel i handen.... var FRUKTANSVÄRD!!!


Miljarder tankar for genom mitt huvud.

Vad är de för fel?
Kommer hon dö?

Är det mitt fel?
Är det för att jag parade henne? (mot väldigt mångas vilja)
Är det så här de kommer vara när den dagen är inne, att det enda som finns kvar är ett tomt koppel???

Jäklar va ont de gjorde, först i bilen lät jag tårarna komma.
Kristian tröstade och sa att jag inte skulle ta ut nått i förväg (jag är expert på det).

De skulle ringa dagen efter och berätta vad proverna visade.
Och de gjorde de, hon åt fortfarande inte, drack inte så de gav henne dropp.
När de tog på hennes hals fick hon kräkreflexer, och röntgen visade att hon hade inflammation i övre luftvägen.

Lyckan jag kände när jag fick reda på att det inte var nått farligt är obeskrivlig =)

Värdena var inte bra, så de behöll henne till Fredagen den 18 Feb.

Då for jag och Tok Emma dit för att hämta hem na.
Blev lite besviken att Bimbo inte var lyckligare att se mig.
MEN... hon var ju trots allt fortfarande sjuk.
Hemfärd med antibiotika i 10 dagar.

Detta kalas gick på 10 556:-

------------------------------------------------------------------------------------------------
Klämmer in en uppmaning:
Se mig framför dig med fingret i vädret...

FÖRSTÅR DU HUR VIKTIGT DET ÄR MED EN FÖRSÄKRING???
(Hur många har råd att slänga upp dessa slantar i ett vips utan att de påverkar ekonomin)

Tänk dig att behöva ta beslutet att avliva din bästa vän pga snålhet el dumhet. Men ta INTE Agria, har du Agria BYT!!!

Kolla in denna länk, den handlar om när PLUS kastar Agria i SOPORNA!!!

http://cint-blir-knyt.se/2011/03/hard-kritik-mot-agria-efter-plus-inslag/

Jag blev riktigt förbannad när jag såg plus, å jag blir lika förbannad när jag läser om det.

------------------------------------------------------------------------------------------------

De var härligt att ha na hemma igen.

Jag tror hon tyckte jag var dryg, jag ville ha na nära, pussa, mysa, gosa, klappa... helt enkelt vräka kärlek över na.

Just i detta nu ligger hon här bredvid mig i soffan och små slumrar.
Sover lite oroligt, drömmer, skäller lågt i sömnen... vaknar med ett ryck och tittar sig förvånat runt :)

Vår lilla skrutta =)



Tyvärr slutar inte Bimbo's sjukdoms historia här...
Fortsättning följer....




ANDAS, TÄNK EFTER, TÄNK LÅNGSAMT och PRATA SEN.