Så typiskt mig!

Skit seg efter en tuff vecka med lååååånga dagar (som jag har valt själv).

Tittar på klockan, tänker (säkert högt så alla ska höra, eftersom jag vill att alla ska veta allt jag tänker på) ... jag ska kämpa några minuter el timmar till.

Sen bestämmer jag att nu får de räcka.
Även mina kollegor bestämde det (idag), de tyckte jag såg VÄLDIGT sliten ut.

Å de blir ju inte bättre av att jag glömmer ta mina "blipiggpiller" är jag i närheten av Marvelous Magnus så glömmer jag dem inte =)
Från honom får jag höra nå liknande: "Gå å ta din medicin" el "Linda har du tagit din medicin annars kanske du ska göra det nu" =)

Kommer till omklädningsrummet och där kan jag bli... ibland i timmar (HAR SJÄLVKLART STÄMPLAT UT), ligger på golvet, duschar, njuter, umgås, funderar, Facebookar, ringer, sms:ar, vattnar blommorna... de sist nämnda är jag kass på =)

Oftast är de så att jag inte orkar gå till bilen.
Sen när jag vart där onödigt länge blir jag irriterad på mig själv att jag kastat bort tid... knäpp eller hur?
Inte nog med de, om jag masar mig hem på engång kan jag bli sittandes i bilen ett bra tag, jag är en konstig prick!!! =)



ANDAS, TÄNK EFTER, TÄNK LÅNGSAMT och PRATA SEN.