Fredagen den 25 februari fick vi hämta hem skruttan från Falu djursjukhus.
En tös med övre luftvägs inflammation och en förpackning antibiotika som skulle knapras i 10 dagar.
Bimbo var lite halv hängig, inget konstigt med de hon var ju sjuk.
Hon var fortfarande dålig på att äta.
Vilade väldigt mycke.
På måndag blev Bimbo sämre, när jag kom hem och tog fram kopplen för en promenad låg hon kvar i soffan... Inte bra.
Giggs och jag tog en promenad när vi kom hem låg Bimbo på samma plats, hon mötte oss inte, viftade inte på svansen, lyfte inte ens huvudet.
Vi tvingade i henne vatten ifall hon höll på att bli uttorkad igen.
Försökte få i henne mat, köttbullar hon åt en 8:dels bit nästa spottade hon ut.
Skaka, svansen hängde och hon var väldigt låg.
Ringde Falu djursjukhus jour nr.
(Tack ni som puffade på mig att ringa jour nr:et)
De sa att jag skulle ge henne en halv alvedon på kvällen och en på morgonen, mådde hon inte bättre av de skulle vi ringa igen.
På natten hade hon spytt.
Jag började jobba 4 på morgonen men Bimbo var så dålig att jag inte vågade lämna henne hemma, JAG ville ha henne hos MIG inte ens Mamma å Pappa dög nu.
Packade ihop grejer till Bimbo, tog hennes favvo säng (en igloo i rotting) och for till jobbet.
Ställde hennes koja, mat och vatten skål under ett bord.
Där kröp hon in, ville inte röra sig ur fläcken om jag inte tvingade henne.
Jo, jag tvingade ut henne att kissa. Sen igen när vi skulle fara.
Bimbo är väldigt vaktig, morrar och skäller gärna på karlar innan hon inser att de inte är så farliga ändå.
Karlar kom och gick, inte ett ljud eller rörelse kom från igloon. De enda som rörde sig var hennes ögonbryn när hon var vaken.
När hon skulle ut och kissa vinglade hon.
Jag ringde direkt när djursjukhusets tilifon tid börja.
Fick en akut tid 13:00.
När vi gick från jobbet fick hon många klappar och uppmuntrande ord.
Väl ute på jobbets gårdsplan går vi väääääldigt sakta Bimbo å jag.
Hon med hängande svans och jag med uppmuntrande ord.
Det gjorde så ont i mig att se henne så.
När hon stannade och tittade bedjande på mig grep en isande skräck tag i mig.
Är vår tid tillsammans över nu?
Lyfte försiktigt upp henne och bar na till bilen.
När vi kom till Falun ville jag att hon skulle kissa innan vi gick in, Bimbo gick och luktade vid diket och ruskade sig. Då ramlade hon så huvudet hamna i snöhögen.
Inte ett bra tecken.
Vetrinärn gjorde en snabb undersökning och konstaterade att hon åter igen var uttorkad och hade dålig blodcirkulation.
Jag sa till dem att jag inte ville ha hem henne förns hon var riktigt frisk!!
De skickade hem oss med orden "Vi ringer om nått händer" det fick vi höra från 3 olika personer.
Förra gången sa inte en enda det.
Att få höra det nu kändes INTE bra.
Tilifon kontakt tisdag, ingen ändring tagit en massa prover.
Onsdag - Vi misstänker att din hund har Addison sjukdom, vi har skickat prover till Uppsala och kommer förhoppningsvis få svar på det i morgon.
VA???
Addison sjukdom....
Å va i helvete är det?
Kommer hon dö av det?
Höll modet upp förvånadsvärt länge, när hon berättat vad de var och vad de innebar.
Sa jag: "Det var ju inte precis vad jag ville höra" med bruten stämma och tårarna forsande från mina kinder.
Avslutade samtalet och kröp ihop på sängen i jobbets vilorum.
Och GRÄT.... lilleskutt tårar sprutade.
När de värsta var över ringde jag Kristian, men jag kunde inte berätta så mycket de enda jag kom ihåg (pga att jag hade skrivit upp det) var att hon kanske hade Addison sjukdom. Och att hon inte skulle dö av det, för i så fall skulle jag vara helt knäckt.
Dagen efter (torsdag) när jag hade läst om denna sjukdom och samlat mig ringde de och konstaterade att hon hade Addison sjukdom.
Bättre det än en elakartad tumör.
Jag var positiv.
Nu skulle de hitta rätt dos av medicinen.
På Fredag fick vi hämta henne.
Vilken UNDERBART galen, tokig och lycklig hund vi möttes av.
Hon skällde ett skall jag aldrig hört.
Hon var lyrisk... Vi var lyrisk.
Både Kristian och jag låg på alla fyra på golvet, sköterskor och läkare stod och tittade in på oss genom fönstret som satt i dörren, och de skrattade.
Nu kommer hon gå på Cortison resten av livet och leva ett normalt liv.
Återbesök 1 gång i kvartalet tills hon....
I länken under går de att läsa om vad Addison sjukdom är för något.
http://www.tollarklubben.org/sjukdomar/addison.htm
Vilken tur att man är en sån höns mamma som man är.
Jag kunde lika gärna ha tänkt: Hon har 7 dagar kvar att äta antibiotika, de blir bättre när hon ätit den ett tag till.
OM jag hade tänkt så, kanske vi inte haft en prinsessa kvar.
Länge leve pessimisten.... =)
Detta kalas gick på 12 507:-
Åter igen....
Jävlar va bra det är med försäkringar :)
Bimbo mår fin fint.
Hon har en matte som vakar över henne som en hök, letar fel, inbillar sig.
Jag har koll så ingen Addison kris skulle överraska oss =)
På fredag ska vi till Falun igen för att ta tester och se att allt står rätt till med tösen vår.
Sen fortsätter resan ner genom sverige ca 30 mil till...
Ska se om vi hittar nått sött som kanske kommer få flytta till vår flock.
Vi får se, vi får se =D =D =D
ANDAS, TÄNK EFTER, TÄNK LÅNGSAMT och PRATA SEN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar