lördag, januari 16, 2010

Onödigt inlägg...

Kom nyss in från en promenad, är fortfarande lite krasslig.

Näsan rinner å de är nå tok i halsen.

Ändå ska jag till grannarna på fest ikväll...
SÅ IDIOTISKT, jag vet....

Jag får säkert säga till mig själv, vad var det jag sa.

Hur som helst tillbaks till min nyligen avslutade promenad.
Där går jag i godan ro längtar hem till soffan för att få vila upp mig innan kvällens äventyr.
Tittar lite fram å tillbaks så som man gör när man är ute på.

I skogsbrynet ser jag en man, han släpar på nått.
Det ser ut som en sån där murken stubbe, som blivit röd brun.

Varför ska han släpa hem en sån?
Tittar lite extra och ser att det är en räv han släpar på.

Och det är en död sån, VÄLDIGT död.
Den är så död att benen spretar åt olika håll och verkar lida av nackspärr.
Det enda som verkar någorlunda "böjbart" är svansen.
Fast vad vet jag, han kanske levde och var stel i lederna.

Lilla Mickelräv, vars öde är okänt.


ANDAS, TÄNK EFTER, TÄNK LÅNGSAMT och PRATA SEN.

fredag, januari 15, 2010

En bra??? Julklapp.... =)=)=)


Jag & Sara http://javlarnastestamente.blogg.se/

Det här är min lilla syster.

Hon är en glad och tokig liten prick.

Här ser ni hur fin jag är i håret.
Och jag har vart så här fin i håret sen augusti 2004.

En jul för inte alls så längesen fick jag en julklapp av min lilla syster.

I paketet låg en plattång.

=)=)=)

Sara Frid Nilsson....


Foto : http://mariaofsweden.blogspot.com/



ANDAS, TÄNK EFTER, TÄNK LÅNGSAMT och PRATA SEN.

Det är så fruktansvärt synd om mig.

1 gång om år är jag sjuk, sjuk så jag är hemma fån jobbet.

Nu är det 2010s tur.
Någon gång mellan Jul och Mars slår det till.

Igår morse tog jag cykeln och trampade iväg, strax bortanför postlådan börja jag flåsa.
Jag tittade på däcken ifall jag fått punka. Men de var som vanligt.
Svetten bröt fram 100 meter hemifrån.
Det har ALDRIG varit så jobbigt att cykla.
Insåg nog där å då att de var nått skumt som härjade i kroppen.

Ca 2 timmar härdade jag ut, jag ville bli klar med en order som skulle ta ytterligare 3 timmar att bli klar med.
Men... vem skulle tacka mig för det?

En av mina arbetskamrater upplyste mig om att jag var tok rödblommig.
Tittade mig i spegeln, det såg ut som jag nyss älskat (i finare ord).

Redan i onsdags mådde jag illa, trodde jag skulle spy där på morgonen.
Jag gjorde upp en plan för vart jag skulle spy om de blev kris.

Redan då var Kristian införstådd i att han hade Linda Jour.

Han slapp då, men inte igår.
Kom hem runt 8, sov till klockan var mellan 18-19.

Idag vaknade jag av en fruktansvärd mardröm, så jävla typiskt att ha mardrömmar när Kristian inte finns hemma för att trösta och lugna.

Tårarna spruta jag hulkade som ett barn.
Så höll jag säkert på i en halv timme.
Det enda positiva som kom ut av det var ALL snor.
Inte kunde jag somna om, var rätt skakis efter det.

Nu har jag proppat mig full av tabletter av olika slag.
Så jag känner mig lite piggare.

Jag jobbar på eldningen för att få upp en varm skön värme.
Ska krypa ner under en tjock filt, "äta" honungs vick's och dricka varm choklad för att kurera mig.

Krya på mig.

ANDAS, TÄNK EFTER, TÄNK LÅNGSAMT och PRATA SEN.