Har du rannsakat dig själv någon gång???

Det har jag gjort nyligen, jag höll på att spy.
Det var fruktansvärt, jag fick sån ångest och det svarta hålet öppnade sig med en sån kraft och såååå mycket försvann.

Helt plötsligt försvann min stadiga mark under mig.

Det är hemskt att inse att jag är/har blivit det jag föraktar mest.

Det kändes så hopplöst att ens försöka.
Hur skulle de gå till?

Det är så otroligt lätt att ge andra råd, men att följa dem själv?

Jag jobbar på det.
Men hjälp va svårt det är.

Trygghet, vad är det? Vem är det?
Allt kan gå så fort och helt plötsligt står vi där ensamma?

Jag förstår mig inte på mig själv, emellan åt hatar jag mig själv.
För nått jag sagt, gjort eller tänkt.
Och det är inget jag kan göra ogjort, då är det försent.
Jag har redan sårat, jag har redan knuffat dig/er ännu en bit bort.

Om jag ändå kunde följa dessa ord: ANDAS, TÄNK EFTER, TÄNK LÅNGSAMT och PRATA/AGERA SEN.

Jag sårar, jag gör mig omöjlig.
Jag skulle kanske ha stannat på Blåkulla.

Nya dagar, nya tag.
Nya uppdrag: Bli en bättre människa, uppskatta livet för vad de är och för vad de har att erbjuda.
Känn ingen press, stress.
Finns det några måsten?


Jag jobbar på det =) igår gick jag till skogen och kramade ett träd.
Mr Tall hälsar.
Nu ska jag gå ut och le åt världen och livet.






ANDAS, TÄNK EFTER, TÄNK LÅNGSAMT och PRATA SEN.